SvTMK

 

HD utredningen publiceras och presenteras vid SKK

 

Vid Kennelfullmäktige 2017 fick SKKs Centralstyrelse i uppdrag att tillsätta en utredning avseende höftledsdysplasi, kallad HD-utredningen.

I utredningen har representanter för ras-och specialklubbar, genetiker och veterinärer ingått. Med stöd av tidigare forskning och omfattande nya analyser av de data som finns samlade i SKKs databas har utredningen granskat utvecklingen av HD över tid och undersökt vilka faktorer som kan ha påverkat denna. HD-utredningens analyser har främst omfattat perioden 2004-2018, eftersom en del av de studerade faktorerna började registreras först 2004.

Dokumentation visar en kraftig minskning av HD-förekomsten under 1900-talets senare hälft. Detta som effekt av de hälsoprogram som infördes under 1970-och 80-talet, med krav på HD-röntgen inför avel.

Under 2000-talet har andelen dysplastiska hundar med HD-grad D och E fortsatt att minska, om än i långsammare takt än tidigare. I de allra flesta raser är idag andelen hundar med HD-grad D och E låg. De senaste åren har dock andelen hundar som bedömts som HD-grad C ökat i många raser, samtidigt som andelen hundar med HD-grad A har minskat.

Detta står att läsa som inledning till HD utredningen som publicerats på SKK hemsida. Ras-och specialklubbar bjöds in att lyssna till utredningens slutsatser 11 maj. Jag hade förmånen att få delta för TM klubbens räkning. På plats fanns också SvKTRs avelsråd Annika Ulltveit Moe så de tibetanska var väl representerade.

Presentationen hölls i Hamiltonsalen på SKK och tog 3 timmar i anspråk. Den spelades in och kommer att publiceras på SKK play. Det var högt tempo och flera föredragshållare som alla på något sätt varit involverade i utredningen berättade. Dagen avslutades med en frågestund vid vilken i förväg inlämnade frågor från publiken/rasklubbarna besvarades.

Min egen upplevelse är att det finns få saker som väcker så mycket engagemang som HD avläsningen. Läser dom rätt? Finns det avläsare som läser snällare? Finns det kliniker som röntgar bättre? Finns de någon ålder som är gynnsammare för resultatet och hur skall man hantera sin hund för att få bra resultat? Och varför ska man ens bry sig om att röntga sin hund om man inte ska ha den i avel?

 

Att resultatet är viktigt för individen är inte konstigt. Ett bra resultat är kvittot på ett bra avelsarbete och också indirekt en fingervisning om att hunden troligen kommer att ha ett hälsosamt liv vad gäller risken för höftledsdysplasi.

Utredningen utmynnar i några förslag som Centralstyrelsen skall ta ställning till då man behandlar utredningen. Men redan nu finns det saker vi kan beakta både som hundägare och som uppfödare.

 

Varför skall man röntga?

Utredningen som baseras på resultat från 70 000 individer från 9 raser har samkörts med försäkringsbolagens hälsodata visar att hundar som har A B och C höfter i stort sett lika omfattning drabbas av ohälsa avseende höfter vid mätpunkten 8 år senare. Hundar med D och E höfter har betydligt större grad av ohälsa. Som ägare till en hund som drabbats av sämre höfter finns det alla skäl att vara noga med kost, övervikt och motion under hela livet. En motionerad led håller längre.

Som uppfödare är röntgenresultaten på kullen ett kvitto på den genetiska hälsan. Att få många valpar att röntgas blir angeläget.

VI röntgar både för att ha koll på individen, för att kunna planera sund avel och för att ha koll på den genetiska hälsan i rasen avseende höftledsdysplasi.

 

Trender över tid

Efter det att hälsoprogrammen avseende höft startade har hundars HD resultat blivit bättre. Från början skedde en markant förändring och nu med tiden har förbättringstakten planat ut.

Det har till och med uppmärksammats sedan 2011 att antalet A hundar nu minskar något och antalet C hundar ökar. Antalet drabbade av D och E fortsätter minskar långsamt ytterligare. Varför denna ändring? Varför får vi plötsligt fler C? Efter att ha beaktat flera olika parametrar har utredningen kommit fram till att den enskild störta påverkansfaktorn i miljön är valet av sederingsmedel. Plegisil fasades ut från 2011 och ersätts nu med medel som ger bättre muskelavslappning. Det ger att höfter i större omfattning faller ur sin skål, subluxerar. Det ger fler resultat som ser något sämre ut. Man anar att det genetiska materialet sett i stort sett lika ut över tid men att Plegisil faktiskt dolt en del av de subluxerade höfterna.

Nu vill man att alla sederas på likvärdigt vis. En iögonfallande redovisning av mängden och kombinationen av sederingsmedel som använts för en ras i studien visar en stark korrelation mellan resultatet och tekniken att söva. Här måste tydligare riktlinjer till klinikerna komma fram.

Och vi som har en ras som reagerar snabbt och starkt på sedering. Ska det beaktas på något vis jämfört med andra raser där man måste ta i mer för att få en medgörlig patient?

 

Åldern på hunden och andra faktorer

En viss samvariation finns mellan ålder på röntgad hund och resultat. Det sambandet fanns fram till 2 års ålder. Påverkan av ålder var emellertid, jämfört med effekten av sederingsmedel, endast marginell. Likaså var hundens hull inte av betydelse.

 

De som röntgar

I Sverige röntgas hundar på, jag tror dom sa, 400 kliniker. Efter att ha lyssnat på föredragen ställer i alla fall jag mig frågan – hur klarar man att ha likvärdigt röntgande, sederande, hållande i höfter, vridande och allt annat som är kopplat till en bra bild. Jag kommer själv från nu att alltid gå till en klinik där man röntgar många hundar och har hög vana.

 

Frågestunden

Många frågor dryftades. Bland annat dessa.

  • Pen hip är en metod att hos unga hundar tvinga ut leden under djup sedering för att då se skillnaden mellan tät liggande led och dess yttersta läge. Det här görs bara av certifierade veterinärer. För att höftledsröntga på vanligt vis krävs ingen certifiering. Är det bättre då med penhip? Här svarade experterna nekande då det är mer svårtillgänglig att få en Pen hip gjord likväl som sederingen måste vara djup dvs hunden måste vara sövd vilket är större påverkan på hunden.

 

  • Avel med C-hund är det ok då? Ja resultaten pekar entydigt på att A, B och C hundar vid mogen ålder i samma omfattning drabbas av ledohälsa. För individen är det likvärdig risk. En C hund har emellertid ett något sämre genetiskt bagage så väljer man att använda den måste man göra det med klokhet och matcha mot en hund med fria höfter (och gärna fria bakåt i generationer) samt i kommande generationer fortsätta med att nyttja fria höfter.

 

  • I ett policyuttalande från SKK står att man får använda D höfter. Varför tillåter man det? Här var svaren både tydliga och otydliga. Tydligt är att en D höft har mycket större genetisk belastning. Att hunden oftare har symptom. Men om man använder symptomfri D hund skall det göras med försiktighet och bara om materialet i övrigt är unikt för rasen. SKK representant beskrev också att även om SKK tillåter med stor tvekan kan lag komma att förbjuda. (hänvisande till nya djurskyddslagen och föreskrifterna).

 

  • Varför synliggör hunddata endast det sämre resultatet på höft i de fall en hund har olika resultat på sina höfter? Det finns ett beslut i kennelfullmäktige på att detta skall ändras och man jobbar med uppdatering av programmen i hunddata nu.

 

Mycket mer fanns att lära och du som blir intresserad hittar all information på SKK. Sök på HD utredningen. På SKKplay kommer också den filmade konferensen att publiceras.

 

Monika Wahlstedt

För TM klubbens räkning

 

 

Här hittar du presentationen av HD utredningen på SKK Play: klicka här!

Här hittar du HD utredningen i sin helhet, 126 sidor: klicka här!