SvTMK

 

Aktiviteter med en TM

Även om Tibetansk mastiff kan tyckas vara en slö eller kattlik hundras som inte behöver så jättemycket aktivitet för att må bra så uppskattar även Tibetanska mastiffer aktiviteter av olika slag. Aktivering kan vara så mycket, allt från en skogspromenad till lydnadsträning eller en sökövning.

Tibetansk mastiff är inte den ultimata hundrasen att skaffa om man vill tävla i lydnad, men det innebär inte att man som Tibetansk mastiffägare inte kan gå på kurser eller träna med sin hund. Att hitta på olika aktiviteter tillsammans med sin hund är roligt och skapar en bättre kontakt mellan hund och människa. Det finns så många olika aktiviteter att de flesta kan hitta något som passar en själv och ens hund. Att aktivera sin hund behöver inte innebära stora kostnader eller långa resor. Man kan hitta på väldigt mycket kul hemma, både inne och ute. Vill man stanna inne kan man ta en toalettpappersrulle eller en äggkartong och lägga i några riktigt mumsiga godisar i. Sen stänger man till öppningen (varierande nogrannt beroende på hur envis hund man har). Det ger en stunds rivande, slitande och eventuellt också lite klurande innan godiset är ute i det fria.

Det finns också olika former av leksaker som är gjorda för samma syfte. T.ex. en hårdplastboll/tärning med hål i där man kan pilla in godis som hunden sen får jobba för att få ut. Eller ett träspel där hunden ska skjuta luckor åt sidan eller lyfta på klossar under vilka det finns godis. Man kan också ta helt vanliga plastmuggar som man ställer uppochner på golvet med en godis under.

Kontaktövningar är bra för att få en bättre kontakt med sin hund. Exempel på kontaktövning: Lägg en godis på golvet eller i öppen hand men låt inte hunden ta den, sätt foten över eller stäng handen när hunden försöker. Låt inte hunden ta godisen förrän den tar ögonkontakt med dig, här gäller det att vara envis. Sitt gärna i hundens nivå så att den inte behöver titta upp för att få kontakt. I samma sekund som hunden ser dig i ögonen, säg bra eller varsågod och låt hunden ta godisen. När den förstått vad leken går ut på kan du dröja lite med bra eller varsågod och behålla kontakten längre.

Att tugga på ben är bra för både tänder och psyke. Ett rått märgben kan ta lång tid att få ut all märg ur. Kan ges direkt ur frysen så behöver man inte bekymra sig över att de blir dåliga. Tänk dock på att inte låta hunden ha benet för länge första gångerna, de blir lätt dåliga i magen om de äter för mycket mär och inte är vana vid det. Man kan också återanvända tömda märgben genom att lägga i t.ex. leverpastej eller nåt annat gott i samma konsistens.

Om man går ut finns nästan obegränsade möjligheter för aktiviteter. Man kan t.ex. gå ut ensam före promenaden och lägga ut/trä upp på lågt belägna pinnar godisar på lagom avstånd från varann. Gå sen hem och hämta hunden och promenaden blir väldigt intressant.

Om din hund tycker om bollar kan olika sorters bollekar vara kul. Man kan t.ex. leka byteshandel och ge hunden en godis om den kommer tillbaka med en boll som du kastat.

Att cykla går alldeles utmärkt med en Tibetansk Mastiff (ja, hunden springer ju bredvid förstås), men man bör inte cykla för med en TM för tidigt eftersom de utvecklas långsamt och kan få ledproblem om de tränas för hårt i för ung ålder. När hunden är runt 2 år kan man cykla med den, men man kan ju introducera cykeln och låta hunden gå bredvid några gånger som yngre så att den inte blir rädd för cykeln.

Drag är också en bra träning för en Tibetansk Mastiff, men inte heller här bör man belasta hunden när den är under ca två år. Även gällande drag kan man ju introducera idén även om vikten inte är så betydande i början. Se bara till att ha en bra sele så kan hunden tycka att det är kul att dra barn och packning på vinterpromenaderna.

Godisletandet kan man ju också köra med ute. Ett sätt är att bara kasta ut en handfull små godisar på en gräsplätt eller i skogen och låta hunden söka sig igenom ytan. Om man börjar med många godisar och liten yta så kan man sen öka ytan och minska antalet godisar och hunden kommer att visa vilket bra luktsinne de faktiskt har.
 
Kurser
Hundkurser arrangeras av brukshundklubbar och olika hundcenter och hunddagis runt om i landet. Det finns en mängd olika kurser t.ex. valpkurs, lydnad, friskvård, agility och massage. Att gå på kurs med en Tibetansk mastiff är inte som att gå på kurs med en bruks- eller vallhund, det blir alla TM-ägare varse ganska snabbt. Men det innebär inte att det inte kan vara oerhört roligt och givande för både hund och ägare. Som Tibetansk Mastiffägare kan man behöva utrusta sig mig mycket och väldigt gott godis samt en stor portion tålamod innan träningen börjar. Valpkurs är att rekomendera för alla som skaffar valp. Det är bra för husse och matte att få tips om vad man kan göra med sin valp och framförallt är det bra för valpen att träffa andra hundar och människor och socialträna.

Lydnadsträning brukar uppdelas i vardags-/allmänlydnad och tävlingslydnad och båda formerna kan man naturligtvis träna med en Tibetansk mastiff, men det är inga Tiberanska mastiffer som tävlat i lydnad officiellt i Sverige, ännu... Vardags-/allmänlydnaden kommer ofta som fortsättningskurs efter valpkurs och där tränar man saker som hundmöten, sitt och ligg kvar, inkallning och annat som kan vara bra om hunden kan i det vardagliga livet. Tävlingslydnaden är uppdelad i tre klasser och klass I kommer först. På tävlingslydnadskurser tränar man på de moment som ingår i klass I, t.ex. "gå fot", inkallning och hopp. Den Tibetanska mastiffmentaliteten märks ganska tydligt i kontrast till många andra raser och många Tibetanska mastiffer tröttnar ganska fort på att upprepa moment. Vad hunden tycker är roligt varierar naturligtvis, vissa Tibetanska mastiffer tröttnar ganska fort på lydnadsträning och andra tycker att det är roligare. Det varierar ofta mycket från dag till dag och från moment till moment. Den dag en Tibetansk mastiff inte vill träna är det inte heller någon idé att tvinga den, träning ska vara positivt och roligt.

Spåra tycker de flesta hundar är kul och det är väldigt bra hjärngymnastik. På spårkurser lär man sig grunderna i hur man lägger ett spår och hur man sedan ska få hunden att förstå vad man vill att den ska göra. Det finns personspår och blodspår som man lägger. Blodspår lägger man genom att lägga ut blod eller att dra ett ben längs med marken. Blodspår läggs ofta som träning för jakthundar och det är oftst personspår som tränas på kurser. Vid personspår ska hunden helt enkelt kunna följa lukten av en människa och hitta honom/henne i slutet av spåret. På kurs brukar matte/husse gå ett spår och där man tycker att det är tillräckligt långt lägger man en belöning för hunden, t.ex. en godbit eller leksak. Sedan går man tillbaka, hämtar hunden och visar den var den ska börja spårandet och förhoppningsvis följer den spåret till den får belöningen.

Agility är en rolig form av aktivering. Hunden hoppar över hinder, kryper i tunnlar, balansera på bommar och mer i en bana. Hindrens höjd beror på hur stor hunden är, Tibetansk Mastiff räknas in i den största klassen. Den tibetanska mastiffens storlek gör att många inte tror att de ska göra sig så bra på agilitybanan, men de är smidigare än de ser ut många gånger och agility kan vara en kul sysselsättning för en TM. Det finns kurser för alla ambitionsnivåer, från nybörjarkurser där man får prova på de olika hindren till avancerad tävlingsagility. Variationen i agility kan passa den Tibetanska Mastiffens benägenhet att inte vilja upprepa samma sak allt för många gånger särskilt bra. Det finns så många olika sorters hinder så att man behöver aldrig upprepa samma moment allt för många gånger.